Skogen – Teckningar från museets samling

16 OKTOBER–23 JANUARI 2022
Fritt inträde


Bild: Georg Lagerstedt, 1920-tal.

Skogen har i konsten och kulturen alltid varit en projektionsyta för människors estetik och ideal, rädslor och längtan. En plats som genom sagor och legender befolkar vår fantasi. De skildringar som kulturen ger oss får stor betydelse för hur vi ser på och förstår skogen. Skogen förekommer i äldre konst främst som bakgrund i målningar. Under romantiken på 1800-talet träder skogen fram som huvudmotiv. Det fanns en vilja att gestalta människans litenhet inför naturen och ett ökat intresse för landskapsmåleri i stort. Caspar David Friedrich låter skogen, ofta mörka barrskogar, vara huvudperson i målningar. Under jugendepoken och nationalromantiken vid förra sekelskiftet får skogen en mer framträdande roll, i synnerhet i nordisk konst med konstnärer som John Bauer, Elsa Beskow, Helmer Osslund, Akseli Gallen-Kallela och Edvard Munch. Tidigare hade det vanligaste landskapet i konsten varit parklikt och sydländskt lummigt, men nu vändes blicken mer mot Norden. Skogen fungerade både som utgångspunkt för stilisering och formexperiment och som bärare av nordiska stämningar.

Under 1900-talet vänder sig konsten återkommande till skogen, det kan vara som en prunkande fantasi som hos Henri Rousseau, eller fylld av symbolik och mörker som hos Anselm Kiefer. I dag är skogen högst närvarande i konsten, såväl som något hotat och ömtåligt som hotfullt hämnande.

I sagans värld får skogen ofta symbolisera det farliga och okända, en förtrollad plats, en gränstrakt. En scen för den mänskliga fantasin att befolka med väsen och faror. Kopplingen mellan sagor och skog är urgammal. I ett av världens äldsta kända litterära verk, det fyratusen år gamla Gilgamesheposet från Mesopotamien, dödar sagans hjältar Gilgamesh och Enkidu monstret Humbaba i cederskogen. Skogen kan också vara en tillflyktsort undan fara och en plats för äventyr. Snövit flyr till skogs för att rädda sitt liv och Robin Hood och hans män gömde sig i skogen, liksom även verklighetens stråtrövare, snapphanar och gerillarörelser.

Skogen kan vara en plats för friluftsliv, träning och återhämtning. Där möter vi och betraktar andra livsformer och får möjlighet till frid och kontemplation. Skogen är i många kulturer en helig plats, befolkad av gudar och förfäders andar, ja där hela naturen är besjälad.

Men skogen är också en produktiv plats. Den ger oss ved och villebråd, kol och tjära, virke och pappersmassa. Den spelar en viktig roll i vår ekonomi och med syfte att hålla en hög produktion skapas kalhyggen och täta nyplanteringar, likt långsamt växande åkrar som skördas.

Allt detta samtidigt som skogen med dess myller av organismer också finns till i sin egen rätt, bortom alla mänskliga intressen, vare sig de är kulturella, ekonomiska eller estetiska. Skogen fanns redan för flera hundra miljoner år sedan och bör handskas med respekt och eftertanke.

Medverkande konstnärer:
Allan Andersson, Anita Fröding, Arvid Carlsson, Bernt Jonasson, Christina Göthesson, Edward Lindahl, Erik Jerkén, Eva Stockhaus, Folke Lind, Georg Lagerstedt, Gunnar Taavola, Johan Björkegren, Karl-Gustaf Jönsson, Kenneth Abrahamsson, Lennart Andersson, Maj Sandén Östlind, Martin Lamm, Nils Carlsson Milionen, Olle Agnell, Olle Zetterquist, Ove Persson, Ragnar Andersson, Ragnar Persson, Rolf Lundquist, Signe Lanje, Stina Skantze, Tommy Carlsson, Viking Lanje och Åke Nilsson.