Amy Simon – From Where I Stand

Amy Simon (f. 1957 i New York) är en konstnär med över 40 års erfarenhet. Hennes konstnärskap omfattar teckning, skulptur, fotografi och film, där teckningen utgör kärnan. Simons process tar sin början i intuitionen: en idé översätts till två dimensioner, där innebörd växer fram genom upprepning, ackumulering och ett ihållande betraktande. I stället för att illustrera en förutbestämd idé utvecklas verket i själva skapandet, vilket låter innebörden träda fram. Även när ett motiv överförs till ett annat medium förblir det förankrat i sitt ursprungliga tecknade formspråk.

Simons konstnärskap vilar på en pågående undersökning av tillhörighet – av vad det innebär att placera sig själv i relation till hem, migration, kön,
plats och identitet. Blicken rör sig mellan individer och de rum de vistas i, och ifrågasätter hur identitet formas både inifrån och genom andras uppfattningar.

En okänd gestalt

»From Where I Stand« markerar ett betydande skifte genom att Simon placerar sig själv i centrum för undersökningen. I serien »Io« – där Io betyder »jag« på italienska – bjuder konstnären in till ett möte med en okänd gestalt som upptar rummet framför oss. Genom att utelämna markörer för ålder och kön bryter Simon mot den instinktiva viljan att
kategorisera och döma. Kvar finns möjligheten att möta gestalten utifrån den egna erfarenheten: ett möte mellan jaget och den okände andre. Allteftersom serien utvecklas viker gestalten gradvis undan för den omgivande miljön. Landskapet blir en förlängning av medvetandet, genom vilket frågor om närvaro, tillhörighet, förflyttning och perspektiv
vecklas ut.

En central tanke

För Simon är platsen oskiljaktig från identiteten. Som amerikan, och bosatt i Sverige sedan mer än 30 år, fördjupar hon utforskandet av förflyttning och tillhörighet. Hennes verk finns representerade i offentliga samlingar, däribland Moderna Museet och Malmö Börshus, och har ställts ut flitigt internationellt, bland annat på Venedigbiennalen 2009 (Making Worlds). Oavsett medium återvänder hennes konstnärskap ständigt till en central tanke: vi är åtskilda från varandra, men samtidigt ständigt formade av gemensamma erfarenheter av plats, perception och närvaro.