En teckning är inte bara en bild som visar vad tecknaren sett framför sig eller inom sig. Den är också en bild av den tid som gått när teckningen skapats. Tidens närvaro är särskilt tydlig i teckningskonsten. Den präglas av direkthet snarare än omtagning och redigering. Även det utsuddade kan bära spår av vad som varit. Vi vet alla hur det känns att dra ett streck med en penna. Den erfarenheten ger oss en aning om teckningens inneboende tid. Konstnärer får ofta frågan hur lång tid ett konstverk har tagit att göra. Vi fascineras av det som tagit lång tid. Kanske för att vi alla har en begränsad tid på jorden. Samtidigt upplever konstnären ofta ett tillstånd av koncentration och inlevelse som gör att tiden går snabbt eller att den känns irrelevant. Det finns en meditativ aspekt av tecknandet: de noggranna linjerna manar till lugn och koncentration. Men teckningen kan också vara snabb och direkt, med stor kraft i linjerna, och ge en annan typ av inlevelse i lika hög grad präglad av närvaro. Tecknandet är i vilket fall inte bara ett medel att nå ett resultat, utan också ett tillstånd. När vi ser en teckning blir tiden tydlig och greppbar. Flera timmars tecknande ger ett synligt och konkret resultat. Tiden materialiseras.
I utställningen ser du verk av: Johan Björkegren, Björn Brusewitz, Tommy Carlsson, Anders Didoff, Ann-Mari Didoff, Hans Fagerström, Roj Friberg, Sven O Hamlet, Aleksandra Kucharska, Göran Segergren, Gustaf Skoglund, Sara Wallgren.
(Bild: Brottsoffer, Göran Segergren)