Olivier Herdies (1906–1993) var en belgisk-svensk konstnär och poet, född i Bryssel. Hans föräldrar, Thérèse och Eugène, var båda författare och kulturintresserade skribenter, men pappan lämnade familjen när Olivier var två år och mamman lämnades ensam att försörja de båda barnen. Uppväxten präglades av en ansträngd ekonomi och familjen tvingades ofta flytta på grund av obetalda räkningar. Men tillvaron genomsyrades också av många kulturupplevelser. Mamma Thérèse var mån om att låta barnen ta del av det som hon ansåg vara kultur av hög kvalitet, vilket var klassiska verk inom musik och litteratur. Hon hade inte mycket till övers för de samtida konstformerna. För henne var den andliga rikedomen viktigast – ett sätt att fly undan vardagens irriterande bekymmer.
Flydde till England
När Tyskland ockuperade Belgien under första världskriget flydde familjen till England där Olivier tog starkt intryck av kulturen. Under en period var han med i en teatergrupp och då väcktes lusten att bli skådespelare, något som hans mamma inte var särskilt förtjust i. När kriget var slut återvände familjen till Belgien och bosatte sig i ett gammalt hus med en stor, vildvuxen trädgård. Den vilda naturen blev en fristad för Olivier och inspirerade honom att börja skriva dikter. Som sjuttonåring började han på konstakademin i Bryssel, men trivdes inte med den traditionella och mycket strikta undervisningen. I stället blev han antagen till teaterhögskolan där han efter avslutad utbildning blev erbjuden en plats hos ett turnerande teatersällskap. Oliviers mamma ansåg dock inte detta som ett lämpligt yrke och han blev tvungen att tacka nej.
”Levande sitt eget liv”
I stället började Olivier att resa runt i Europa som kulturjournalist, och hade fördel av att behärska både franska och engelska. I perioder spenderade han också mycket tid i det naturnära hemmet och fortsatte att skriva poesi. Vid 24 års ålder hade han färdigställt sin första diktsamling, Connaissance du Printemps (övers. Kunskap om våren), som dock inte publicerades förrän 1936. I sina dikter beskriver han natur och växtlighet med uttrycksfulla detaljer, men också med ett visst vemod. Utställningens titel är hämtad från hans dikt ”Ode till en rutten gren” där en av stroferna lyder: ”Levande sitt eget liv vaggar grenarna sorglösa ovanför”.
Under sina resor hade Olivier besökt och blivit nyfiken på Skandinavien. 1937 kom han till Stockholm för att göra ett reportage, och blev alltmer förtjust i staden. Han bestämde sig för att stanna kvar i Sverige och försörjde sig som skribent och lärare i franska. På en av kurserna i franska träffade han sin blivande fru, Gudrun Huss. De gifte sig 1947 och fick två barn.
Bach som startskott för konstnärskapet
Paret umgicks i kretsar med konstnärer, författare och andra kulturpersonligheter. Oliviers stora intresse för konst och kultur hade hållit i sig och så småningom började han arrangera utställningar med Stockholmsbaserade konstnärer. Vid ett tillfälle anordnades en utställning med konstnärer som flytt till Sverige under andra världskriget, vilket gjorde det möjligt för Stockholmspubliken att ta del av de modernistiska influenserna från Europa.
1948 åkte Olivier till Paris i egenskap av kulturjournalist, och blev där mycket inspirerad av den modernistiska konsten och de nya, helt abstrakta uttryckssätten. Viktiga influenser blev också vänskaperna med den danske konstnären Richard Mortensen och den svenske författaren och konstnären Öyvind Fahlström.
Efterhand började Olivier själv att teckna. Först lite trevande, nästan som barnteckningar, sedan en del karikatyrer. Vid ett tillfälle var han på besök hos vännen och författaren Rut Hillarp, där det spelades musik av Bach på grammofonen. Nästan som i hypnos gick Olivier plötsligt fram till vännens skrivbord, doppade fingrarna i bläckhornet och började måla flera helt abstrakta verk på skrivpappren. Detta blev startskottet för Oliviers konstnärskap. Det är som om att alla de intryck och influenser han tagit till sig under många års tid slutligen tog sig uttryck i ett eget konstnärligt skapande.
Utställningar i Stockholm, Paris och Edinburgh
Under de följande åren skapade han både storskaliga, svartvita tuschteckningar och abstrakta målningar i kraftfulla färger. Stora färgfält blandades med tunnare linjer och geometriska former. Alla delar samspelar med varandra och ingenting ska vara överflödigt. Tematiken från hans tidigare dikter återkom i hans konst, där förkärleken för naturen och minnet av den stora trädgården fanns kvar. Färgerna ställs i kontrast till varandra men bildar ändå en sammanhållen helhet.
I sitt skapande utgick han mycket ifrån känsla och instinkt. Han beskrev själv hur han målar det han är, och att målningen efterhand tog sin egen form. Det är ett engagerat berättande, men det är inte alltid tydligt exakt vad som berättas. Med sina bilder vill han i stället sätta i gång betraktarens fantasi.
1955 fick Olivier sin första utställning på Galerie Colette Allendy i Paris, och följande år ställde han ut på Galleri Brinken i Stockholm. Efter detta medverkade han i flera grupp- och soloutställningar fram till 1992, primärt i Sverige men även i Paris och Edinburgh. Han fick också ett par utsmyckningsuppdrag samt skrev och regisserade dokumentärfilmen ”Popen kommer till stan” (1964).
Olivier Herdies avled 1993, 87 år gammal.